IK Sleipner 1903

Sydöstra skolan (Gustaf Adolfskolan) Norrköping

Idag spelar och tränar IK Sleipners tappra krigare på Östgötaportens (Idrottsparkens) konstgräsplan året om i skenet av strålkastarbelysning. Annat var det när när IK Sleipner bildades 1903. 

Här är en liten tillbakablick på hur det sparkades fotboll i början på förra seklet, Följande berättelse av signaturen W, är tagen ur IK Sleipners Jubileumstidning vid 20-årsfirandet av klubben 1923.

Några små pojkar höllo på och kickade boll på Sydöstra skolan (sedemera Gustaf Adolfskolan), det vill säga med ett trasbylte eller i lyckligaste fall en gummiboll. Men allt eftersom klubben blev större blev det komfortablare bollplaner, Trekanten på Sylten och längre fram Getängen, en verklig fotboll och ett par målstolpar (flyttbara) som undertecknad fick på sitt konto att forsla med sig till och från varje "stor" match. Under vanliga träningskvällar fick ett par mössor markera målstolpar, vilket ännu idag användes av mindre kvalificerade lag.

Vanligtvis varade en match inte då som nu med futtiga nittio minuter, utan från morgon till kväll. Man sprang hem och åt "å så iväg igen". Kanske man då dessvärre även fick smaka på en rotting där ryggen byter namn. Föräldrarna kanske tyckte då som nu, att om barnen hade lika mycket förstånd i huvudet som spring i benen skulle de vara riktiga snillen. Ja tusan tror´t!

Som de flesta medlemmarna bodde på öster (initiativtagarna var Humblas Bokhandels springpojkskår) så fick även Nya Öster skolgård (sedmera Oscarskolan) tjänstgöra som bollplan till en dag det tog en ände med förskräckelse, genom att en stor kraftig karl (civilpolis) slog ner som en bomb bland oss, tog rock och mössa från Tosse Sandberg, som han lagt ifrån sig, och stegade in i skolan.

Då Tosse ej vågade gå hem utan rock och mössa, så beslöts att fyra pojkar skulle gå in och vädja till hans barmhärtighet. Tosse Sandberg, Rogge Andrén, Nisse Magnus och jag, blevo utsedda. Han antecknade då våra namn, för att skrämma oss trodde vi, men då bedrogo vi oss storligen.

En tidig morgon kl 6 f.m. blevo vi purrade av respektive mammor att polisen sökte oss. Då gick det upp ett ljus för oss att Bona eller holmen vinkade. Orden löd sålunda, att vi skulle infinna oss å polisstationen och ha 2:50 i beredskap att sona vår synd med.

Nedkomna till polisstationen slogo vi oss ned i ett hörn bland större och mindre förbrytare, som alla frågade vad vi skulle där att göra. Då vi fick relatera vår svåra lagöverträdelse blev det allmän munterhet. Domen löd på varning för vidare fotbollsmatcher å skolgården.

När vi sedan mötte vår högmagade ordningsman kunde vi ej annat än dra på smilbandet och tänka på våra 2:50 som han ville åt, och som han sedan fick namn efter.

IK Sleipners Historikgrupp

Läs mer artiklar från IK Sleipners Historikgrupp >>