2 - 0

Efter 78 minuter fick Sleipner äntligen fira efter att kapten Calle Appelquist gjort 1-0.

Det var höst när vi gick ut för att värma upp. Oktober i majluften och så regnade det. Sleipnerflaggan hängde uppochned. Må så vara att man måste vara minst rysk president för att styra vädret (inför G8-mötet i St Petersburg 2006 lät ryska specialplan "bomba" moln med en blandning av silverjodid och kolsyresnö för att tvinga regnet att falla över Finland istället, så att det skulle vara klart och fint i den ryska staden när höjdarna samlades där) men vissa bakvändheter kan vanliga undersåtar ändå söka ändra om för att balansera upp när tillvaron står och väger. Som det där med att vända rätt en flagga, bara så att man inte ska råka förlora för att den hängde upp och ned och någon "kraft" rann ur. Nåja.

Inför den här matchen hade Simon Dogan varnat för att Torstorp mycket väl skulle kunna bli en nit för oss att trampa på; ett hårt arbetande och oberäkneligt lag som - fram tills idag - inte spelat en enda seriematch utan att göra mål.
Liksom vi sagt ett par gånger nu utan att det blivit så sa vi också idag till varandra att vi  ser till att öppna med hög press. Vi försöker lägga första femton, tjugo på att chocka dem. De, sa vi, är vana vid naturgräs, de kommer inte riktigt kunna hänga med i tempot.
Istället blev det en inledning som i mångt och mycket minde om inledningen mot Lindö, mot Tenhult eller Eneby.
Sleipner dominerade bollinnehavet, och Torstorpjobbade hårt med sina omställningar och skaffade sig på tok för många halvbra chanser för att det skulle gå att slappna av TROTS att flaggan blåste på alldeles rättvänd och att regnet upphört.
- Vi hade en bra möjlighet tidigt i matchen, säger Simon Dogan efteråt. Då var det Bylent (Halili) som läste av en situation och får iväg ett skott. Tyvärr får han lite felträff på den. Aktionen förtjänade ett bättre öde, tycker jag. Därefter går vi ner oss lite. Vi slarvar i våra uppspel och de får energi. På det följer många inlägg mot Jonte (Erlandsson) och vår backlinje.
Första halvlek var jämn och jobbig, och den pågick längre än vad någon önskat eftersom gästernas målvakt Andreas Eriksson heroiskt avstyrt en farlig hörnsituation genom att kasta sig in i stolpen. För detta belönades han med en rejäl bula i pannan och tvingades utgå.

Domaren la på fem minuter.

- Om första halvlek var jämn tycker jag vi var bättre i andra, säger Dogan. Vi får en helt annan energi i laget när vi tar in Johan Andersson på högerkanten. Han är så självklar i sin roll som wingback. Det blir genast mer fart på oss och den ena efter den andra börjar skjuta in sig; Igge Malki, Bylent, Daniel Källsholm. 
Det är fortfarande trångt och snårigt på vägen fram till motståndarnas straffområde, men vi kommer närmare. Vi är lite väl snåla med understödet ibland men framåt tråcklar vi oss ändå.
Så nu kommer väl baklängesmålet vilken sekund som helst, säger vi till varandra uppe i sekretariatet, delvis för att antijinxa och delvis för att vi ska kunna begagna oss av galghumorn om det skulle bli så.
Men det blir det inte.

Det tar 78 minuter men sen spräcker vi den Torstorpska nollan. Det är Bylent Halili som slår en hörna som Calle Appelquist först nickar i ribban och sen petar in efter att Andreas Erikssons ersättare Martin Elovsson  blockat ett skott.
Det här är början på matchens tre bästa minuter.
Först får vi ta ledningen och sen, 120 sekunder senare drar Ignatius Malki till utifrån (det var inte första gången han chansade från viss distans den här söndagen, men det var den gången det gick och därför är det den som räknas) och dubblerade konstfärdigt ledningen.
Torstorps tränare manade på sina mannar.
Det är mycket tid kvar än, ropade han och de satte av.
Och det var det ju. Det var alldeles för mycket tid kvar, för liksom i första halvlek åkte de på en huvudskada (denna gång slapp dock den drabbade gå av) då två av deras spelare skallade ihop och fick ses om.
Gästerna fick nästan utdelning för sin kämparinställning, men det som kanske borde blivit ett reducieringsmål gick strax över ribban och när domaren till sist bestämde sig för att nu fick det räcka fick de lämna Östgötaporten mållösa.
Vi har fortfarande inte fallit här.

Simon Dogan satte sig ner och drog ett djupt andetag när vi sjungit färdigt.
- Det var ångestladdat, det här, sa han. Det är klart vi är väldigt nöjda med vinsten. Det känns som en sådan seger som lätt blivit oavgjort eller sämre en annan dag, med en annan moral och en annan inställning. Idag kämpar vi på, och även om vi inte är mycket bättre än dem tar vi hem det. Jag vet att det finns alla möjliga krav och förväntningar på oss, på hur vi "ska" spela, hur det inte "ska" se ut. Men först och främst är vi här för att vinna. Det behöver inte alltid vara vackert, det ska bara göras. Idag är en sådan dag då det bara görs. Torstorp är bra sammansvetsat och jobbar kopiöst. De stör oss emellanåt, vi blir ängsliga och börjar slarva. Men vi reser oss, det är det viktiga.
Jag skulle säga att det är en till viss del välförtjänt seger, på en mindre bra dag. Vi vet ju att det är såhär det kommer att se ut. Vi har sett det förr. Vi måste ha tålamod med de här inledningarna och se till att vi till varje pris undviker att släppa in något bakåt. Får vi bara hålla nollan mal vi förr eller senare ner de flesta motstånd, för vi har väldigt effektiva poängspelare i offensiven; Kasper Ringqvist, Bylent, Källa, Igge, Palle (Ayala). 
Nu laddar vi om och fokuserar på Vimmerby borta på onsdag.


Efter avslutad omgång leder Tord serien på 16 poäng, och vi ligger dem strax i hasorna på 15.
Jaja, vi jagar vidare.