0 - 1

Vattenpaus på Bredstorps IP.

Innan idag hade jag aldrig varit i Tranås. Heller. Förutom att Tranås finns visste jag ingenting  om det (jag trodde tex i enlighet med regeln mitten är där man själv är att det låg i Östergötland) och som god turist beslutade jag mig för att läsa på lite på bussen.
För den som tycker om tydlighet berättar jag det svenskt ortnamnslexikon lärde mig, nämligen att namnet innehåller "fågelbetckningen trana och ordet ås". Ja.
Första gången Tranås nämns någonstans var 1345 (Tranuaas). 
Centralgatan Storgatan löper rakt genom staden och är en av Sveriges bredaste gator (38 meter på bredden, för att undvika spridning av bränder). Punkbandet Rövsvett kommer härifrån.
Idag åkte vi hit för att ta ett steg framåt.
Såhär gick det till:

Ni vet ju hur det varit. Vi har förlorat mot två småländska följen på lika många omgångar, och nu väntade nästa. Hade det inte varit för att det var vi som åkt ner till Småland vid två av dessa tre tillfällen (och hade jag vetat att Tranås LÅG i Småland innan idag) hade jag börjat misstänka att ett besättande var i antåg och blivit ännu lite oroligare. Man kan ju inte slåss mot allt på samma gång. 
Det kan ju få räcka med att slåss mot sig själv (fast mot Tranås)  i ett försök att revanschera sig - och dessutom behöva göra det med en aningen stukad trupp, där flera tilltänkta startspelare fallit bort samtidigt till följd av ett kosmiskt samspel bestående av planerade resor, avstängningar och skador. Man ska inte behöva ställa sig som skyddande mur framför Östergötland ovanpå det.
Så som allt utvecklat sig bäddade det för debut från start för Aleks Azizovic och Mohammed Abdulamajeed (Harbush kallad)..
Vi var tillbaka med trebackslinje och tänkte att vårt femmannamittfält skulle ge oss ett övertag över ett mer "primitivt" spelande Tranås (4-4-2).
Förutom att vi inte gjorde mål gick det jättebra i nästan tjugo minuter.
- Vi gör det väldigt bra i inledningen tycker jag, sa Simon Dogan på bussen hem. Tanken var att spela lite rakare i början för att sedan skruva upp det efter tjugo, och fram till vattenpausen håller vi oss till vår gameplan. 
Problemet är bara att vi stannar kvar i första etappen.
Efter att ha ställt tillräckligt många raka frågor till Tranås försvar skulle vi börja förvirra dem genom att skruva upp volymen ungefär halvvägs in i första halvlek, men det gör vi inte. Vi trampar på. Vi fortsätter spela som vi började men nu blir det raka för rakt istället, vi blir lättlästa och så är nästa småländska anstormning igång.
Jag tänker att det är en liten plan. Den är fin, men den är liten och torr och lappad och på den här lilla planen har alla elva randiga varsin egen plan de plötsligt följer - men det finns inte hur mycket utrymme som helst för egna planer här, någon gång måste de egna planerna trassla in sig i varandra på den här lilla planen och kanske i bästa fall bli en och samma.
Alla deras chanser bli farliga medan vi går på halvfart. Ingen tar maxlöpen, vi vinner inga andrabollar. De tilldöms en hörna i första halvlek (vi får fyra men ingen blir farlig) och det blir nästan mål. Tack vare målramen, Jonathan Erlandsson, offsideregeln och lite tur går vi ut till paus med 0-0.
Och  då plockar Simon fram hårtorken.
- Det är emot mina principer egentligen, säger han i bussen sen (han är fortfarande hes då vi är tillbaka på Östgötaporten). Jag tycker man ska kunna hantera det här ändå, på planen. Men den här gången var det nödvändigt. Tranås förtjänade verkligen att leda efter första halvlek. Vi var på väg att låta frustrationen ta överhand igen, och innan det blev så, innan huvudena började hänga och uppgivenheten ta överhand  och innan vi själva blev våra värsta fiender igen var jag tvungen att ställa mig i vägen. Ordentligt. Och det fungerade, det såg vi ju sen i andra. Vi kom ut som ett helt annat lag.
De övriga ledarna nickar bifall på den kommentaren.

Det var ett nytt Sleipner som kom ut. Plötsligt spelar vi ut Tranås. Det finns ett sprakande i spelet de inte alls väntat sig och de blir lite tafatta. Aleks Azizovic hittar fantastiska vägar för bollen fram till avsedd mottagare nästan hela tiden. Han styr och ställer på mitten.
Harbush är väldigt säker i sin position även han, han tar ett stort ansvar i både offensiv och defensiv.
Man kommer på sig med att tycka att det är förbannat roligt att titta på det här, rätt vad det är. Det händer så mycket och allt är...bra?! 
I 50:e minuten kommer målet, som blir matchens enda. Daniel Källsholm går in i en röra tillsammans med Tranåsförsvaret, och i tumultet som uppstår får han iväg bollen som dimper ner hos Kristian Gerle, i höjd med straffpunkten. Och Gerle får fram ett av sina långa ben. Han måttar skott. Smack i mål på halvvolley.
Det återstår fyrtio minuter.
Vi bestämmer oss för att dela in dem i fyra delar. Vi ska inte skada det här på minst tio minutr, sen ska det fortsätta så tre gånger till.
Vi ska ju bara hit och vinna. Det behöver inte vara vackert, det ska bara göras. 
Och vi lyckas faktiskt hålla undan Tranås utan några större problem, enda fram till sista minuten (såklart). Då får de en frispark i ett ypperligt läge och bollen går igenom muren men Erlandsson är där.
- Det är en avgörande räddning skulle jag säga, säger Simon. Nu fick vi den här vinsten med oss som vi så väl behöver. En vinst som vi inte bara får för att vi är bättre (så mycket bättre är vi inte) utan för att vi har marginalerna på vår sida. Vi har lite tur  ibland. Det brukar alltid jämna ut sig över en säsong men när det varit lite motigt som nu gör sånt här under för moralen. Att man får känna att det kan gå ändå.
Jag tycker vi håller ihop bra efter målet. Vi lyckas ha kontroll över spelet fram till de sista tio minuterna då det märks att vi börjar bli lite oroliga för att tappa den här ledningen. Då blir det som det så ofta blir när nerverna blandar sig i. När vi ska klarera får vi halvträffar, när vi ska täcka skott får vi ut bollen till inkast och så vidare. Men. Vi vinner.
Särskilt glädjande tycker jag det är att se att de som ersätter från start idag; Harbush, Aleks, Kristian och Skarp (tills han tvingas utgå på grund av skada efter en halvtimme) gör det så bra. De visar verkligen att de vill ta den här chansen. När Patrick Ayala kommer in istället för Skarp blir han genast väldigt delaktig i spelet, det är ett bra inhopp. Jag tycker samarbetet mellan Källsholm och Gerle fungerar bra, men jag önskar att vi kunde hålla mer i bollen på offensiv planhalva. Det får vi ta med oss här ifrån till nästa match, tillsammans med de tre poängen. De var jävligt viktiga.
Det var en jävligt viktig moralisk seger, det här.

Det här var tre poäng vi kämpade oss till. Det gick inte lätt, det gick inte som en dans, men det gick.
Det får vi också ta med oss från Småland. Att det går, även om det inte går galant jämt.
Och att det är det viktiga. Att det går och att det fortsätter gå så länge vi fortsätter gå.