2 - 1

Daniel Källsholm gjorde Sleipners mål. (Bild från måndagens match mot Mjölby)

Det var ett IKS tyngt av skador som klev ner i den ångande grop som är Maxivallen och förlorade.
Bylent Halili har plågats av en trilskande ljumske i flera veckor, Johan Andersson har problem med knä och baklår, Gils fot är skadad, Ignatius Malkis bristning i lårert gick upp igen mot Mjölby och Kasper Ringqvist åkte på en lättare hjärnskakning på träningen igår. (Linus Lagerlund och Nils Akai - mer om honom under nästa vecka - är också borta, Halbosh är avstängd.) Det är halva den tilltänkta ordinarie startelvan som av omständigheter bortom vår kontroll hålls utanför spel.

Det finns inte obegränsat med alternativ. Man får hushålla efter bästa förmåga.
Idag innebar det bland annat att sätta in Charlie Sjöblom Johansson - som tvingats avstå träning under de senaste veckorna och återgick först nu i onsdags - från start som wingback. Ynglingen klarade sin uppgift fint, men är inte helt i matchform och fick utgå med dryga havltimmen spelad. Han ersattes av Michael Schepler, som varit sjuk under veckan.
Ni ser ju.
På onsdag möter vi Högsby och då kommer vi dessutom få klara oss utan Patrick Ayala, som fick två gula idag, och Mikael Celion, som fick sitt tredje gula för säsongen och därmed blir avstängd. Nåja. Nöden är alla uppfinningars moder, som gnomerna i World of Warcraft skulle säga.

Det började ganska bra mot Eneby. Sleipner kontrollerade matchen i gott och väl en halv halvlek. Vi skapade förvisso inga superchanser, men det var vi som förde spelet.

Aleks Azizovic visade prov på skaparkraft med alla bollar han fick fram igenom sprickor bara han såg i det i alla fall inledningsvis ganska lågt liggande Eneby. Den äldre brodern Azizovic  lyckas dessutom hålla rätt bra i bollen mot fyrtonen i hemmalagets backlinje, trots sin i jämförelse skenbart ofördelaktiga fysik. Han är snabb, i såväl huvud som fötter.
- Det känns som vi är på gång nu, sa en på bänken och i ett fåfängt försök att antijinxa jinxen sa jag:
- Bara för att du säger sådär kommer de kontra nu och så kommer det bli....
Antijinxen fungerade inte, den var snarare en besvärjselse för innan meningen ens avslutats var bollen någonstans i nätet bakom Jonathan Erlandsson.

Det var deras andra chans i första halvlek, och den satt precis där den inte skulle. Det är om inte annat en uppvisning i effektivitet.

Trots det kändes det ändå hoppfullt i paus. 
Vi var på gång.

Tyckte vi.
Och så drog andra halvlek igång, och det var varmt och tiden bara gick utan att det som skulle hända - att vi först kvitterade och sen tog ledningen och sen vann - hände.
Sen plötsligt kom kvitteringsmålet från ingenstans. Daniel Källsholm drog iväg ett långskott och målvakten gick förvisso åt rätt håll men släppte ändå in bollen. Det var sex minuter kvar av ordinarie speltid och vi var en man mindre.
Vi hade en poäng i fem minuter.
Sedan kom Eneby rusande längs med högerkanten och så var det 2-1  och sen var det slut.
För den här gången.

- Det var en jämn match, sa assisterande tränare Fredrik Turesson då vi kommit tillbaka till Östgötaporten. Ett ställningskrig som de vinner för att de springer mer och kämpar hårdare än vad vi gör. De offrar sig. De spelar inte bättre, men de sliter mer och precis som vi pekade på inför den här matchen var det den som slet mest som också vann.

På onsdag kommer Högsby hit. 
Klockan 19:00 är det avspark.
Kom dit då, och bekänn färg.