4 - 1

Daniel Källsholm, tvåmålsskytt mot Lindö.

Det här kommer handla lite om revansch.

Väggarna ska skallra efter matchen idag, okej killar?
Med de orden avslutade Simon Dogan matchsnacket och spelarna klappade händerna och jag tänkte att väggarna ska skallra, och om väggarna skallrar har vi antingen vunnit eller förlorat.
För vinner vi bankar vi och klappar i allt och förlorar vi händer det att saker som brukade sitta på väggarna plöstligt ligger effektivt utspridda var som helst i omklädningsrummet och i korridoren utanför.

Det kunde ha börjat sämre, men inte jättemycket. Tekniken i sekretariatet samarbetade inte, vi lyckades inte starta tiden (som om den inte gick ändå, av egen förmåga) och i tredje minuten - räknade vi ut med hjälp av andra klockor, inte den man styr tiden med alltså - ledde Lindö med 1-0.
Det var Hadi Wahedi som efter 180 sekunder presenterat sig för sin nya klubb, mot sin gamla.
Efter matchen slog jag följe med Roni Bermal (+ familj) på väg ner till spårvagnen. Vi pratade om målet han gjorde, men eftersom det här är en text om revansch, så pratade vi också om vad som hände när Lindö FF tog ledningen redan innan tidens själva begynnelse på Östgötaporten.  Såhär var det nämligen.
Efter ett par bra inledande sekunder drabbas vi av plötslig feghet, och börjar spela bakåt på vänsterkanten. Schepler skickar bollen till Calle Appelquist som skickar den vidare till Roni som ska passa Gil med ambitionen att via Johan Andersson flytta spelet upp på offensiv planhalva via högerkanten. Men Andersson har redan stuckit iväg uppåt och mellan honom och Gil har en enrom yta uppstått, vilken Wahedi drar nytta av, stjäl bollen och ger gästerna ledningen utan större bekymmer.
- Det var jag som gjorde fel i den situationen, säger Bermal. Hade vi inte vänt och vunnit hade det känts mycket jobbiagre att tänka på än vad det känns nu.
Efter att Lindö tagit ledningen hackar det lite i hemmalaget, och gästerna suger åt sig energi (de får en frispark i skapligt läge, och kort därefter frispelar Sebastian Fransisco Wahedi som skjuter rakt på Jonathan Erlandsson) - men. Inte länge.
I samma veva som vi startar tiden - då har matchen pågått i tolv minuter - börjar det hända saker.
Sleipner tilldöms en hörna och Johan Andersson slår den långt på Roni Bermal, som är nära att skarva bollen. Men Lindö rensar.
Bara sex minuter senare ska Bermal dock sätta punkt i en mer vändningsgrundande hörnkvittering, den här gången serverad av Kasper Ringqvist.

Fast. 
Det börjar med lite publikfriarfotboll från Daniel Källsholm och ovan nämnda Kasper, som leker sig in i straffområdet. Ringqvist får iväg ett skapligt skott, men som Hannes Abrahamsson ändå lyckas knuffa ut till hörna.
- Vi hade slagit ett par spretiga hörnor, säger Simon Dogan efter matchen. Fastän vi bestämt att vi skulle försöka vara kompakta på fasta spred vi ut oss lite för mycket, så när vi får den här tredje hörnan ropar vi till laget att de ska samla ihop sig. Och det är målvakten alls inte med på.
"Kappe" pressar in hörnan och Bermal trycker bollen lågt i nät.
Och sen går matchen lite i stå.
- Det blir väldigt avslaget efter kvitteringsmålet, säger Dogan. Vi tar många dumma beslut inom laget, vi tappar mycket boll; Calle och Johan är för bra och för rutinerade spelare för att göra den sortens enkla misstag - men det där böljande spelet som uppstår passar inte riktigt oss. Våra lagdelar är alldeles för långt ifrån varandra. Det blir lite Hawaii över det hela. Vi måste våga visa lite mer med hjärnan var vi vill ha bollen, så att vi inte bara blir stående sådär på hälarna. 1-1 i halvtid är rättvist, sett till matchbilden.
Och det är det vi pratar om i paus. Att vi måste hålla ihop laget mer, vinna fler andrabollar och våga bromsa när vi känner att vi är på väg att segla åt Hawaiihållet igen. Bromsa, backa, börja om. Ta kontroll, helt enkelt.
Inga skallrande väggar än inte, 1-1 är varken jubel eller vrede, det är 1-1 bara.
1-1 är bara en uppvärmning, ska det visa sig.

- I andra halvlek, säger Dogan, gick vi ju ut och fullständigt manglade ner dem.
Ja. Det var ungefär det som hände.
 Michael Schepler går en räd på vänsterkanten (han trixar sig igenom hela Lindöförsvaret, till synes utan problem) och hittar Kristian Gerle inne i straffområdet. Gerle får iväg ett bra skott men Abrahmsson parerar. 
Daniel Källsholm har tagit  pausuppmaningen om andrabollarna till hjärtat,  fångar vaket upp målvaktens retur och kan slå dit den i tomt nät.
Därefter känns det inte som att Lindö har någonting att sätta emot.
- Vi kom ut med världens energi, säger Simon Dogan. Och de var nervösa och gick bort sig, det fick inte igång sitt spel.

3-1 kommer i den 78 minuten. Eftersom tiden krånglade är det svårt att avgöra. 
För i situationen som leder till hörnan Kasper Ringqvist slår (hans andra målgivande för dagen) och Daniel Källsholm nickskarvar in gör Sleipner faktiskt mål, bara det att domaren inte ser. Det är inbytte Bylent Halili som slår en frispark på Källsholm, som denna får in under Abrahamsson (att bollen var inne medger målvakten med, efter matchen) men som av någon anledning uppfattas som "en räddning på mållinjen" och blir till hörna.
Nu skördar vi 3-1 i den angränsande minuten i vilket fall så det spelar kanske egentligen inte någon större roll, om man inte håller stenhårt på det där om att rätt ska vara rätt och så vidare.
Jag frågar assisterande efter matchen.
Vad hände där egentligen.
Det såg han inte säger han, för han var längst bort av alla.

Vi ska hinna med ett mål till innan dagen är till ände. Också det börjar ute till vänster, med Michael Schepler. Den här gången är det Magnus Skarp han hittar fram till, och Skarp får till en riktig drömträff och avslutar mycket vackert i Abrahamssons högra kryss.

Vi går in och sjunger. Bankar i väggarna, och sjunger.

- Vi ville ha en bra start på hösten. Det var det vi efterfrågade, säger Simon sen när vi sjungit och stängt om oss för att slippa den anskrämliga musiken från omklädningsrummet. Och det måste vi väl säga att vi fick ändå. Vi lyckas vända ett tidigt underläge. Hade det här varit i våras hade vi kanske rasat ihop efter att ha fått ett mål emot oss direkt i inledningen, men nu reser vi oss som ett. Alla jobbar hårt.
Jag tycker Magnus Skarp var fullständigt fenomenal idag, han gör en fantastisk  insats. 
Mikael Celion kommer in på mitten, med ett lugn som sprider sig och stabiliserar laget i andra halvlek. 
Schepler kommer runt bra, han skapar väldigt mycket, Johan är bra på fasta. Källa är helt brutal.
Gil krigar på. Han ringde i morse och hade ont i halsen och foten är fortfarande inte helt läkt, den är svullen än men han ska ändå vara med säger han; och det första han gör är att gå in i en duell och trycka på, han får ont i foten - det ser man - men han hoppar upp direkt igen.
- Han är en maskin, inflikar assisterande tränare Mikael Lindskog. Jag vet inte vad det är med honom, självläker han under tiden?
- Som Wolverine, säger jag. Den referensen möter förvånande nog inget gensvar.

- Jag tycker det är roligt att vi ser lite spridning bland målskyttarna, fortsätter Simon. Att Roni  får göra mål och ta revansch på sig själv för att han gick bort sig lite vid 0-1, och att Skarp får kröna sin dag med den där struten. Kul för Källa med att få göra två mål. Nu delar han på tronen i den interna skytteligan. 
Det är också viktigt - på tal om den interna skytteligan - att vi får byta in Bylent Halili en stund och visa alla att han är på gång igen, även om han inte kunde spela jättelänge idag.
Det är en skön seger. Vi ska inte dra för stora växlar av den, utan kalla det för vad det är: en riktigt bra andra halvlek där vi visar på arbetskapacitet och moral. Nu börjar vi om igen på måndag och då nollställer vi räkneverket. Vi måste ta det en vecka i taget, jobba hårt och vara ödmjuka inför matchen mot Tenhult på lördag.