1 - 1

Daniel Källsholm gjorde Sleipners mål. (Bild från ett tidigare möte.)

Och så var allt över.
Vi åkte till Mjölby med ambitionen att avsluta snyggt, de tog emot oss med samma föresats och ingen av oss varken lyckades eller misslyckades. Vi vann varsin halvlek och sen var det slut.

Innan vi gick ut sa vi att vi siktar på fjärdeplatsen, vi sa att nu blir det ett långt avbrott från tävlingsmatcheriet så nu går vi ut och kör slut på oss. Vi lyckades ändå hitta på saker som gjorde att matchen blev lite mer än något som mest bara ska klaras av innan man får gå och lägga sig på söndagskvällen för att man måste sova  innan man ska ner i saltgruvan när måndagen kommer ("vi kan snygga till tabellen lite"; det gjorde vi inte).

Den första halvleken var den som Mjölby vann. 
Hemmalaget började piggt och skaffade sig ett par tidiga hörnor som det inte blev mycket med utom just en övertagsblinkning som mest statistiker intresserar sig för. 
Det var svårt för Sleipner att få igång ett spel som fungerade i längre stunder mot ett kompakt och omställningsglatt Mjölby.

Därmed inte sagt att det inte glimrade till mellan varven. Vi var ganska nära att ta ledningen efter en fin kombination som började med att Calle Appelquist  hittade Aco Azizovic som släppte bollen till Daniel Källsholm som spelade fram Linus Lagerlund. Ofta under säsongen har vi pratat om att vi krånglat och kladdat för mycket, satt en alltför stor tilltro till vår förmåga att ständigt spela oss ut och in i alla situationer,  och samtidigt underskattat motståndets antidot till just detta: att ligga tätt med frsvaret och tålmodigt vänta in de kontringslägen som alltid kommer. Men när det verkligen sitter, och när vi som i ovan nämnda situation faktiskt nästan lyckas spela oss igenom snåren är det lätt att önska att vi alltid ska fortsätta så bara för att det då och då är så förbannat snyggt.
Aja. Vi tog faktiskt bara nästan ledningen.
Och nästan genast kontrade Mjölby. Markus Nikkanen Johansson kom helt ensam med Jonte Erlandsson, men blev lite för ivrig och fick bollen för långt ifrån sig när han skulle ge sig själv den där sista satssträckan och det som enligt logikens alla regler borde varit 1-0 till Mjölby blev inget mer än lite frustration och ett par illa dolda missfnissningar.
Första halvlek kändes väldigt lång.
Är det paus snart frågade de på bänken när det gått 25 minuter. Det hände inte så mycket, och när det inte händer så mycket känns det alltid som att tiden går väldigt långsamt och när man tänker tillbaka känns det som att den bara flög förbi eftersom det inte finns några minnesstolpar som markerar att tiden  över huvudtaget gick.
I den 43:e minuten tog Mjölby ledningen sedan Didrik Svensson (i sin sista match för klubben) löper relativt obehindrat och lobbar in 1-0 bakom en ganska chansls Jonathan Erlandsson.

Andra halvlek var vår.
Lagen hade så bråttom ut att vi fick vänta på domarna.
I paus hade vi pratat om att vi kan gå ut och vända det här, vi ska sluta ta så svåra beslut bara, spela rakare, enklare och det gjorde vi.
Hemmalaget hade inte mycket att säga till om.
Aco Azizovic var nära att kvittera nästan direkt, men den här säsongens sista fyrtiofem minuter hade han en egen ärkefiende i Mjölbys målställning, som var i vägen närhelst ynglingen hade chansen.
En perfekt slagen frispark av Johan Andersson var nära att nickas in till 1-1 av Daniel Källsholm, men Mjölbys målvakt fick briljera lite han med och tippade ut bollen till hörna.
Källa skulle dock komma att föras in i målprotokollet några minuter senare, då han framspelad av Azizovic fick iväg en riktig projektil som Wikström i hemmamålet inte kunnat stoppa ens om han stått ivägen. 
2-1 var bara en stolpe borta när inbytte Hugo Lundin spelade fram Johan Andersson som lät bollen skära tvärs igenom Mjölbyförsvaret och landa hos Aco, som skickar den vidare på Wikström. Denna i sin tur tappar bollen som nästan i slow motion glider iväg mot högra stolpen, nuddar den och rullar ut som ett långsamt hånleende. Aco försöker sig på skott på nytt men den här gången ingriper ribban i handlingen.
Det är inte orättvist att det slutar som det gör bara för att det varit mycket roligare om vi vunnit.

Mjölby lyckades behålla greppet om sin tredjeplats och vi slutar åtta, två poäng över Tranås på bottenkvalsplatsen när allt är sagt och gjort som kan sägas och göras för att påverka säsongen 2019.
Det har varit många tvära kast, vi har slungats mellan kval upp och kval ner och slutar här, på säker mark till sist.