2 - 0

Simon Dogan pratade ur skägget under matchgenomgången den här tisdagseftermiddagen.
- Det här är...en jäkla utmaning, sa han.
Det var inledningen.
IF Sylvia klättrade upp i division 1 i samma veva som Sleipner slirade ner i trean. Över en helg lade det sig två divisioner mellan omklädningsrummen i korridoren vi delar.
- Men, fortsatte Simon. Sitter vårt spel ska vi kunna slå dem utan några större problem. SÅ mycket är det faktiskt inte som skiljer oss åt (ett IFK, ett par divisioner). 
Eftersom rubriken redan avslöjat det vet ni att spelet "satt"; vi vann.

Det var två saker vi ville ha reda på idag - om vi kunde få presspelet över hela planen att fungera och om vi kunde reglera utgångsläget själva, och styra över hur lågt och hur högt vi behövde ligga istället för att låta motståndet föra.

Ganska väntat öppnade Sylvia med hög press. De tar sig fram bra, men det blir aldrig riktigt farligt för vi ligger hela tiden rätt i positionerna och håller dem tryggt i schack. De får leka av sig lite. Efter en sådär fem, tio minuter drar Igge Malki iväg ett skott i ribban och i och med det börjar Sylvia suddas ut. Blekna i bild.
Och kort därpå tar Sleipner ledningen. 
Kasper Ringqvist upptäcker en lucka för Patrick Ayala och seglar tappert upp och avbryter Sylvias målvakts utspark, och nickar ner bollen till 'Palle' som tar den på halvvolley och bara lägger in den.
Det här får Sylvia att vakna till.
Det var ju DE som skulle leda om någon prompt skulle göra det och så låg de plötsligt där och låg under.

I halvtid har Sylvia plockat in Sebastian Detterman och Hampus Näsström för att styra upp, men trots det är det Sleipner som börjar bäst. 
Vi får en hörna och det blir farligt men inte mer. Sylvia tvingas hela tiden repa upp vad de vävt och får börja om och det börjar pyra av frustration; de var påtagligt stressade både av att de låg under och av att klockan trots det fortsatte ticka.
Sylvias bästa läge i matchen kommer i samband med en hörna man tillskansat sig efter en frispark. Bollen ser nästan ut att gå in men en utespelare är där och täcker - faran är avvärjd. Nästa gång IFS får en fördelaktig fast situation drar de bollen i muren och någon blir varnad.
Två minuter senare låter Simon Dogan göra ett trippelbyte; tre av huvudrollerna från första halvlek - Patrick Ayala, Kasper Ringqvist och Michael Schepler - ersätts av Aco Azizovic, Johan Andersson och Calle Appelquist, och i och med detta inleds showdelen av kvällen. Sleipners spel präglas av glädje, fart och uppfinningsrikedom. Sylvia blir förvisso inte utspelade, men de hamnar helt i skuggan.
2-0 börjar med att Johan Andersson bryter och skickar iväg en passning till Laith Etawi (som fått många glada tillrop från Acos egen läktarklack under kvällen). Laith, i sin tur, skickar vidare bollen fram till Bylent Halili som helt snurrar upp Sylviaförsvaret och enkelt fastställer kvällens slutresultat.

- Det här är verkligen ett kvitto på vad vi kan, säger Simon Dogan efter matchen. Vi ligger rätt nästan hela matchen. Vi är väldigt i fas.
Jag tycker det är många spelare som utmärker sig positivt. Gil har en riktigt bra dag, Igge och Bylent sliter hårt på topp, Laith är på spelhumör och Nils och Charlie imponerar.
Jag vill nämna Nils [Akai Rosell] lite särskilt här. Han kom in i lördags mot AFK Linköping och gjorde det bra, och idag startade han istället för Calle. Han gör det lugnt, rejält och enkelt, även under press. I andra halvlek flyttar vi upp honom på mitten och han känns lika självklar där. Han bidrar till många fina uppspel som luckrar upp för anfallarna.

- Nu har vi tagit ytterligare ett stort kliv. Jag tycker vi växer för varje vecka och nu gäller det verkligen att vi inte blir för bekväma.
Idag fungerar presspelet över hela planen bra. Vi vinner mycket boll och klarar av att sänka utgångsläget när vi så önskar. Det är en fantastisk laginsats - och det borde visa alla att jobbar vi såhär kan vi slå de flesta lagen.

På lördag är det dags för nästa träningsmatch. Då ska vi besöka Råslätt, utanför Jönköping.
På återhörande.