2 - 3

Bylent Halili avgjorde på tilläggstid.

Grännäs IP ligger framför en idyllisk kuliss som utgörs av Liedholmsparken och Valdemarsvikens tungspets. Vi pratade mycket om vinden då vi kom fram, vilket vi gjorde först  efter att ha överlevt rödljusens huvudstad Söderköping, en skördetröska och en traktor med stora foderställ på släpet. 
Det kommer bli kallt ikväll, sa vi uppmuntrande till varandra.
Det blåser in från havet.
Typiskt folk från längre in på Östgötaslätten att tänka så, måhända. För då vi som bäst höll på att konstruera varsin teknisk zon framför respektive avbytarbänk medelst koner kom en av Valdemarsviks lagledare fram och sa att vi kom på helt rätt kväll.
Idag, sa han, är det nästan helt vindstilla.
Nåja, mitten är där man själv är.

Sleipner åkte till Valdemarsvik med en enda uppgift: att ta sig därifrån.
- Det är vinna eller försvinna, sa Simon Dogan under matchgenomgången.
Givet att det skiljer två divisioner mellan lagen skulle vi helst gå vidare i det som en gång hette Östgötacupen och nu går under Danske banks herrcup utan alltför mycket friktion.
Det gick det väl sådär med.

Vi hade siktet inställt på ett eller ett par tidiga mål (som i praktiken skulle vara ledningsmål men i teorin - där Valdemarsvik satt båda sina staffar - skulle fungera som utplanare) och fastän vi öppnade bra lät de där fullträffarna vänta på sig.
Innan Ignatius Malki gjorde det verkliga 1-0-målet i den tjugoandra matchminuten hade vi hunnit bli snuvade på en straff och fått ett mål bortdömt för offside.
Dryga tio minuter senare fick Bylent Halili dubbla på ledningen efter ett fantastiskt anfall där Kasper Ringqvist lyfte in bollen till Michael Schepler, som skickade den vidare snett inåt bakåt till vår påpasslige anfallare (som i ett infall av blygsamhet lovat göra tre mål tidigare under eftermiddagen; sådant är alltid lättare från soffan).
- Jag tycker vi är bra och dominerar första halvlek, sa Simon Dogan efteråt. Här följer vi vår tilltänkta matchplan relativt väl, även om Valdemarsvik bjuder på tuffare motstånd än vad vi kanske räknat med. Vi har en sex, sju kvalificerade chanser, plus att det är ett par situationer det går att ha synpunkter kring. Straffsituationen, till exempel. Där känner jag att vi blir lite snuvade. Liksom ett tidigt mål som högst tveksamt döms bort som offside. Andra däremot...

Ja. Andra.
Trots att det sagts i omklädningsrummet att vi skulle spela vidare som vi gjort i första så går det inte. Ingenting stämmer, och hemmalaget från division fem äter sig in i matchen.
Det blir jämt - och de har fortfarande två straffar de kan tillgodose sig.
Fastän Valdemarsvik äger bollen i långa perioder skapar de inte mycket framåt, och Sleipner blir alltmer frustrerat. Klockan går ju.
Varför lägger de bara inte de där eländiga straffarna och får det ur världen?
Självfallet hoppas de på att göra ett riktigt spelmål först, känner inte att de behöver nyttja sina rockärmsess än.
Det är ett riskfyllt spel. Straffar kan räddas eller hamna fel.
I sextionde minuten beordrar Dogan ett fyramannabyte i hopp om att hindra IKS från att implodera, och laget får lite nytt liv. Vi rycker upp oss en liten aning, men vi är fortfarande för utspridda och ensamma. För irriterade.
Just som det börjar hända lite saker - vi skickar in ett par inlägg - tar de första straffen och den sitter som en smäck.
Hayden Weys är inte långt ifrån att ta den andra men olyckligt nog går den också in och med fem minuter kvar att spela står det 2-2.
Teorin och praktiken har gått in i varandra.
Michael Schepler plockas in igen (det är flygande byten som gäller den här kvällen), och nästan i vredesmod reser sig laget i en sista gemensam kraftansträngning och Bylent Halili gör 3-2 i den 91:a minuten.
Ett vinnarmål på övertid slår tre slentrianmål vilken dag som helst.
- Andra halvlek är riktigt dålig, säger Simon Dogan. Den är vi inte nöjda med och det ska vi inte vara heller. Men. Vi gjorde det vi skulle: vi tog oss vidare och i slutet av dagen är det det som räknas.
Nu skakar vi av oss det att vi var jämnbra med Valdemarsvik i andra halvlek och hämtar kraft ur avancemanget och fokuserar på försäsongens sista träningsmatch mot Eskilstuna.

Den spelas så sent som imorgon, lördag den 6 april, klockan 15:00.
Välkomna till Östgötaporten då.