2 - 1

Gil gjorde Sleipners mål. Bild från ett tidigare tillfälle.

Till semifinalen kom vi men där tog det stopp.
På gemytliga Svartåvallen stötte Sleipner på patrull.  Och vad hjälper ett stort spelmässigt övertag när allt det resulterar i är en nära nog parodisk uppvisning i hur man mest effektivt missar alla sina chanser? 
Sleipner, som fått lappa om laget lite efter behov, startade med Ignatius Malki, Daniel Källsholm och Johan Andersson på topp, bakom dem låg Magnus Skarp, Kasper Ringqvist och Michael Schepler, och backlinjen utgjordes av mikael Celion, Gil, Roni Bermal och Calle Appelquist.
Det är en stark startelva, där egentligen bara Johan Andersson får offra sig för laget på en position som är polärt motsatt hans naturliga. Han kämpar på bra som anfallare, och är inblandad i det mesta som händer på den kanten. Men marginalerna har han inte riktigt med sig.
- Johan har två, tre lägen där det bara ska vara mål, sa Simon Dogan efter matchen. Det är ett under att man missar där. Men det är han inte ensam om. Ignatius Malki, Schepler, Daniel Källsholm , Kasper, Bylent... det går inte att hålla räkningen på alla försummade möjligheter.
Nej, den västerländska matematikens principer fungerar inte så.
Fastän gästerna gör sitt värsta för att stöka till det hemma hos Boxholm är det de rödklädda som tar ledningen då Alexander Fridlund påpassligt nyttjar ett olyckligt bolltapp från Calle Appelquist. Den Boxholmska anfallaren får alltför ostört transportera bollen fram till skottläge, och han hinner ta viss tid på sig - och fyrar av ett skott av det publikfriande slaget, som hamnar i nät bakom en chanslös Hayden Weys.
Sleipner fortsätter skapa möjligheter och missa dem. Hånfullt nog är Gils kvitteringsmål i första halvleks sista sekund den sämsta chans vi skapar; en fantasilös hörna liksom - men det är i sviterna av den som bollen går in.

I andra halvlek får Michael Schepler gå av till förmån för Bylent Halili som går upp på topp. Matchbilden liknar den från första halvlek. Vi för spelet, vi radar upp chanser och bränner dem; vi låter oss bli alltför provocerade av att domsluten aldrig går vår väg - då en försvarare petar undan bollen med handen ses detta förbi, då Daniel Källsholm sparkas ner säger linjemannen att han inte såg situationen och huvuddomaren att Boxholmsspelaren var "på boll" och ja, det var han ju om domaren med "på boll" menar Källas knä.
Med kvarten kvar att spela nyttjar Boxholm sin divisonsskillnadsstraff och så står det 2-1. 
Ett alltför frustrerat Sleipner lyckas inte häva sig upp på tio utan lämnar sorti ur Danske Banks Herrcup i Boxholm bakom cisternen det står Gräddost 38% på.

- Jag är självklart besviken, säger Simon sen. Vi ville ju spela final. Det är ju det vi är här för, att vinna matcher, att spela cuper. Men vi är som så ofta förr vår egen värsta fiende. Vi klarar inte av att sätta de chanser vi skapar och det straffar sig, sedan låser vi oss på annat och tappar fokus  på matchen medan Boxholm krigar. De gör en fin laginsats, jobbar hårt och gör något av de möjligheter de får. De förtjänar att gå vidare, det är bara att gratulera dem till en smart och väl genomförd match.
Det enda riktigt positiva idag är Magnus Skarp, som återigen gör en helt fenomenal match. Det är fjärde raka för Skarpen nu. Han var fantastisk mot Högsby, mot Lindö, mot Tenhult och idag med. Titta här bara, jag får gåshud när jag tänker på vilken fin fotboll han spelar. (Simon visar upp en arm, där huden knottrat till sig.)
Vi får deppa idag och börja tänka framåt mot den viktiga matchen mot Smedby på lördag.