Dela nyhet
Sven Unger - Sveriges bästa ytterhalv
31 mar 2018 0 kommentarer
IK Sleipners Sven Unger, en av Sveriges bästa ytterhalvor under 1930-talet, var född 1909 i Västra Tunhem (mellan Trollhättan och Vänersborg) i Västergötland. Han kom i unga år till Skärblacka där han var en av stöttespelarna i Skärblacka IFs juniorlag 1926-27. Endast 19 år gammal tog han klivet upp i Skärblackas A-lag och var med om att vinna tre seriesegrar. Den 21/8 1932 spelade Sven sin sista match i Skärblacka i vinstmatchen mot Vestria.
Efter tips från brodern hade Sleipner fått upp ögonen för den ambitiöse högerhalven. 30/10 1932 debuterade han i allsvenskan för Sleipner i matchen mot Malmö FF. Det var hans första av 84 allsvenska matcher i den randiga dressen. Man hamnade dock på 11:e plats i allsvenskan 1932/33 och ramlade ur serien. Sejouren i division 2 blev dock bara 1-årig efter serieseger och kvalseger mot Brage.
Säsongen 1936/37 slutade Sleipner tvåa i Allsvenskan och erövrade därmed Stora Silver. Tränare var engelsmannen Jack Peacock, som tränat laget sedan 1933. Sven Unger hade mycket gott att säga om sin tränare. Säsongen 36/37 hade de tränat extra hårt och var lite nedtränade, så de inte orkade riktigt ända fram till guldmedaljerna. Men den hårda träningen hade de stor nytta av året efter när Peacock slutat som tränare och då bar det ju som bekant hela vägen. Unger och Peacock höll kontakten även efter det att engelsmannen flyttat hem, bl. a. skickade de julkort till varandra. Peacock ville även värva över Unger till de brittiska öarna, men han tackade nej på grund av oroligheterna ute i Europa vid den tiden och föredrog tryggheten hemma i Skärblacka.
Säsongen 1937/38 blev lyckosamt för IK Sleipner och man kunde titulera sig Svenska Mästare. Men glädjen när guldmedaljerna skulle delas ut i maj på Råsunda stadion var dämpad. I sista matchen mot AIK blev ”försynte och ypperlige” högerhalven i Sleipner, Sven Unger, redan i 7:e minuten så svårt skadad att han måste bäras av planen och per ambulans transporteras till lasarett med brutet ben. AIKs ytterhalva Artur Svensson gjorde en lika avig som ful tackling på Unger, vilket på den såphala banan fick förstorad verkan.
För Sven Unger var det extra olyckligt. Han hade innan VM deltagit i två landskamper, då han rankades som Sveriges bästa ytterhalv och var uttagen till den VM-trupp som senare under sommaren skulle åka till Frankrike och försvara landets färger. Men benbrottet satte stopp för både för landslagskarriären och vidare spel i Sleipner. De som kände Sven visste med vilken oerhörd ambition, för att inte säga slavträning, han underkastat sig för att äntligen nå målet – landslaget.
Sven Unger var sitt Skärblacka trogen. Han byggde ett hus vid Granhagen och jobbade som arbetsledare på pappersbruket. Han tränade väldigt mycket och spelade även bandy. Men han hade inget bilkörkort (endast mc-körkort), så när han värvades till Sleipner fick han oftast ta sig till träningarna med tåg eller så cyklade han hela vägen till Norrköping. Han var ofta ute och sprang i skogarna kring Skärblacka och vid något tillfälle var det någon som inte kände igen honom som ringt polisen för man trodde att det var en tjuv i farten som sprang så fort, när han var på väg hem från skogen. Och när han jobbade skift på bruket kunde han under lediga stunder även vara med och jobba i skogen.
Och idrottsintresset hade Sven Unger kvar hela livet. Han var mån om att barnen skulle få utöva sin idrott och försåg dem med utrustning. När han tvingades slutade spela fotboll i Sleipner köpte han sig en radio för att kunna följa sina kamrater som spelade fotbolls-VM i Frankrike. När sedan TV kom så var det Tipsextra med engelska ligamatcher som var högtidsstunder hemma i soffan, särskilt när favoritlaget Chelsea spelade.
Sven Unger var den sista som var i livet ur guldlaget från 1938 när han gick bort 2001. Vid begravningen var hans kista var då dekorerad med hans blåvitrandiga fotbollströja från sin karriär i IK Sleipner.
IK Sleipners Historikgrupp
Kommentarer