Bertil Appelskog, anfallare i Sleipner på 20-talet

I lördags fick Sleipners Historikgrupp besök av Lars Appelskog, son till Bertil Appelskog som spelade i IK Sleipner för snart 100 år sedan. Lars hade tillsammans med sin fru Ann-Charlotte rest till Norrköping från sin hemvist i Örebro. Vi hämtade upp paret i hörnet av S:t Persgatan och Dalsgatan.

-Här i hörnet låg ett fik och det var där min pappa bjöd ut min mamma för första gången på varm choklad med vispgrädde, berättar Lars.

Paret brukar besöka Norrköping någon gång per år och passar då på att strosa runt och besöka gamla platser som dyker upp i minnet. Bertil gifte sig så småningom med sin Elsa, en dotter till en av ägarna av OJs (Oskar Johanssons Slakteri AB), och fick därigenom arbete i företaget. Innan dess jobbade han som kontorist på Tobaksbolaget. De bodde också i kvarteret kring S:t Pergatan, Dalsgatan som OJs ägde och där fabriken, men även en tennishall låg.

-Vi har även besökt det rum i Knäppingsborg där min farfar Henning Appelskog arbetade med att rulla cigarrer, berättar Lars när vi installerat oss i Sleipners klubblokal.

Vi går en rundvandring i lokalerna och får sedan lite historik till oss om pappa Bertil över en kopp kaffe och även ta del av foton, medaljer och pokaler från den gamle sleipneranfallaren.

Redan 1920, för snart 100 år sedan, debuterade Bertil Appelskog i IK Sleipners A-lag i matchen mot danska laget B03 från Köpenhamn på Idrottsparken.

Bebbe, som han kallades, började annars sin fotbollskarriär som pojklagsspelare i en liten norrköpingsklubb som hette Drott. Det här laget spelade i svarta tröjor och vita byxor eftersom lagets center Hans Olsson höll på AIK och han fick sin vilja igenom att de skulle spela i dessa färger. Hela det laget gick sedan så småningom upp i IK Sleipner.

Bebbe spelade både som center och vänsterytter men trivdes bäst som ytter. I några medlemstidningar från 1920-talet beskrivs han som ”snabb med en perfekt bollbehandling som gjort att många, synnerligen väl initierade, påstår att den grabben är född med en boll på fötterna”…”spelar numera vänsterytter på ett glansfullt sätt efter att under flera år lett anfallet. Synd bara att han inte är ett huvud längre, då vore han säkerligen snart åter på sin centerplats. Bebbes fenomenala skjutförmåga som center gav honom namnet ”Sleipners kulspruta”.

Redan 1920 var han med i det Sleipnerlag som spelade sig ända fram till SM-final. Svenska mästerskapet avgjordes fram till 1925 inte genom seriespel, utan genom utslagningsturneringar. I finalen var dock Djurgården för starka, även om de bara vann med 1-0 på en, med Sleipners ögon sedd, tveksam dömd straff…

”Bebbe” var även med året därpå när Sleipner åter nådde SM-final. Denna gång stod IFK Eskilstuna för motståndet och även denna gång blev det uddamålsförlust. Detta trots att Bertil Kollberg gett Sleipner ledningen på en frispark från egen planhalva (!). Eskilstuna forcerade dock starkt och kunde på kort tid vända till seger i slutet av matchen.

”Bebbe” representerade även Sverige i tre federationsmatcher (landskamper). Redan 1921 spelade han centerforward mot Ungern på Üllöi utca i Budapest inför 34 000 åskådare. Det blev seger med 4-2, dock inga mål från Bebbe. Veckan efter mötte Sverige sedan Tjeckoslovakien i Prag på hemresan, men då fanns inte Bebbe med på planen. En minnesplakett från matchen kom dock med hem i bagaget. Bebbes plats i landslaget togs sedan över av Rudolf ”Putte” Kock. Det gjorde honom lite förgrymmad och när Putte Kock sedan var på TV som tipsexpert så stängde Bebbe oftast av TVn…

Det dröjde sedan till 1926 innan han fick bära landslagsdressen igen, två gånger om dessutom. Först mot Norge (vinst 3-2) och sedan mot Polen (vinst 3-1). Bägge matcherna spelades på Stockholms Stadion och i bägge matcherna spelade Bebbe nu vänsterytter. Det blev dock inga mål i någon av matcherna denna gång heller.

Engelska storklubben Arsenal var på besök i Stockholm i början av 1920-talet. De fick upp ögonen för unge Appelskog och undrade om han ville komma över på besök till London. Men det ville inte Bertils fru Elsa. Hon sa blankt nej, så det blev inget med det äventyret.

Inom Sleipner var det Erik Keller som stod honom närmast. De var även arbetskamrater på OJs fabrik i Norrköping. En annan som Bebbe pratade mycket om var målvakten och sedermera ledaren Sven ”Fiskarn” Jonsson. Även tränarna William Connelly och Josef Nagy imponerade på Bebbe.

Bebbe var med i Sleipners första Allsvenska lag 1924 och gjorde på 75 allsvenska matcher 30 mål. Han spelade i Sleipners A-lag fram till våren 1929, då han i sin sista allsvenska match mötte Landskrona och var därmed med om att bärga Östergötlands första Allsvenska medaljerna när Sleipner spelade till sig bronsmedaljerna.

Den mest minnesvärda matchen tyckte han var den mot Eskilstuna på Idrottsparken 1926. 20 minuter in i andra halvlek ledde Eskilstuna med 4-1 och delar av publiken började vandra hemåt. Men sedan började målen trilla in för hemmalaget. Spelet gick perfekt för de randiga tröjorna och slutresultatet skrevs till 7-4 för Sleipner och Bebbe hade gjort tre av målen. Och roligast var att se minen på vännerna som lämnat Parken, när de fick höra om resultatet.

Redan 1925 hade flyttlasset gått till Katrineholm där han blev föreståndare för OJs charkuteriaffär. Han flyttade tillbaka till Norrköping 1936 men återvände till Katrineholm 1941 och 1947 övertog han sedan affären han tidigare varit föreståndare för. Efter fotbollskarriären ägnade han sig åt tennis, där han hade flera framgångar.

Bebbe var ständig ledamot i IK Sleipner och fick motta klubbens förtjänsttecken i silver. 1930 blev han invald som medlem nr 45 i logen Idrottens Bröder i Norrköping, och var medlem där till sin bortgång 1984.

Se bilder>>

IK Sleipners historikgrupp