För 100 år sedan - IKS i SM-final i fotboll

Vägen mot SM-final i fotboll 1920

Innan allsvenskan startade 1924 avgjordes Svenska Mästerskapet i fotboll i cupform. 1920 gick IK Sleipner in i SM i kvalomgång 2 där man besegrade IK City från Eskilstuna med 3-1 på Idrottsparken den 25 juli.

I 3:e kvalomgången mötte man Kalmar IS på hemmaplan den 1 augusti inför 1 300 personer. Sleipner förföljdes enligt tidningsreferatet efter matchen av ”envis otur framför mål och de mest givna måltilfällen gingo om intet. Dessutom spelade gästernas målman ett ypperligt spel mellan stolparna och det var tack vare honom som målantalet hölls nere. Sleipner lågo på hårt hela matchen igenom.” Men gästerna gjorde ett oväntat hårt motstånd. Sleipner tog visserligen ledningen genom Edlund, men i slutet av andra halvleken kvitterade Kalmar hastigt och resultatet var efter 90 minuters spel var 1-1 och matchen fick avgöras efter förlängt spel. Appelskog blev skadad när avgörandet skulle ske men Sleipner kunde ändå säkra segern. En hands på en Kalmarspelare efter hörna resulterade i en straffspark som Edlund satte i mål. Samme man sände sedan, långt ute från vänsterkanten, en lyrboll som dalade mot högra stolpen i mål. Därmed var det hemmalaget som gick vidare till huvudturneringen efter vinsten med 3-1.

I första omgången av huvudturneringen ställdes man mot ärkerivalen IFK Norrköping. Det slutade med seger för IKS med 4-0. Matchen spelades på Idrottsparken den 10 augusti inför 2 000 personer.

Sleipner spelade med sin gamla vanliga samspelta elva sånär som på sjukskrivne Appelskog. IFK saknade Kling, sin specielle målskytt i matcherna mot Sleipner. IKS dominerade första halvlek och gick till pausvila med en ledning med 3-0, samtliga mål av Edlund. ”Fiskarn” Jonsson i Sleipners mål stod fredad bakom sina backar och hade ej något besvär att reda ut Kamraternas dåliga anfall. ”De omaka Kamratanfallarna surrade som virriga tättingar hit och dit, arbetade och slet, men kunde ingenting uträtta.” Kamraterna kom dock tillbaka i andra halvlek med ett spelövertag men det var Sleipner som gjorde enda målet genom A. Hansson.

Andra omgången, kvartsfinalen, stod AIK för motståndet. Matchen som spelades den 10 oktober på Stockholms Stadion hade samlat 9 000 åskådare.

Slutresultatet blev 1-1 efter att Sleipners mål gjorts av Oscar Hagelin. Sleipner missade även en straff. Det var Edlund som sköt över och samtidigt sparkade i marken och justerade sig.  

Omspelet på hemmaplan den 13 oktober inför 2 700 personer blev en triumf för Sleipner. Tidningarna skrev ”AIK blevo ett billigt slaktoffer för det i verkligt mästerskapstrim spelande Sleipner”. ”Det populära Stockholmslaget fick bita i gräset så det sved”.

Efter 30 minuter tog hemmalaget ledningen. David ”Dava-Pe” Pettersson nickade mycket snabbt och vackert in en boll från Appelskog. Framspelare Appelskog gjorde sedan själv 2-0. ”Dava-Pe” nickade så ånyo in 3-0 efter passning från Hagelin innan AIKs center Svedberg reducerade innan paus¨

I början av andra halvlek utökade Sleipner ledningen, för tredje gången inprickat av ”Dava-Pe”, långt ute från sin linje.  Appelskog avslutade målfabrikationen med sitt andra mål för dagen, snabbt och påpassligt från nära håll. AIK gjorde en sista kraftutveckling men ”Fiskarn” Jonsson fredade sitt mål med hjälp av ett briljant försvar. Slutresultat 5-1.

Semifinalen spelades 17 oktober i Norrköping mot IFK Uddevalla. Sleipner visade inte upp samma form som mot AIK, men lyckades ändå betvinga bohuslänningarna med 2-0, där Appelskog fick rosor för sitt briljanta spel.

SM-final i fotboll 1920

Finalen mot Djurgårdens IF spelades på Stockholms Stadion den 24 oktober 1920. Stockholmarna hade redan vunnit SM 3 gånger, 1912, 1915 och 1917 och var favoriter hade en fördel med tanke på spelplats och publikstöd. 8 000 personer hade samlats på Stadion denna soliga eftermiddag. Sleipner hade dock stöd av ca 700 tillresta norrköpingsbor som anlänt med extratåg till huvudstaden. Det räckte dock ändå inte hela vägen. Djurgården erövrade sitt fjärde mästerskap efter en uddamålsseger med 1-0.

Östergötlands Dagblad skrev efter matchen ”Ett mot noll. Sleipner föll men hedersamt. Enda Djurgårdsmålet grundat på en hårt dömd straff. Sleipnerlaget spelade i stark fart men följdes av otur.”

Sleipner startade annars matchen bäst och satte in all sin energi. Man iscensatte en rad vackra anfall, dock utan resultat. Efter ca 15 minuters spel inträffade dock en beklaglig olyckshändelse. Axel Korall fick vid en kollision med en motståndare armleden vrickad ur led och fick ersättas av Axel Persson, förut åskådare på läktaren och nu färdig att rycka in.

Efter 30 minuter kom nästa dråpslag. Efter en Djurgårdshörna mot Köping-Gustavsson rusar Sleipners centerhalv Sven Andersson för att markera nämnde Djurgårdare, som också rusar fram för att ta bollen. Det blir en kollision och Köping-Gustavsson faller på Andersson och domaren gör enligt Dagbladet ”sitt största fel under matchen. han dömer straffspark, vilket nog måste anses för hårt.” Harry Sundberg förvaltar straffen och ”Djurgården leder alltså med ett mål – ett mål gjort på straffspark!”.

Andra halvlek inleds även denna med en rad vackra anfall från Sleipner. Men utan målresultat. Båda lagen hade sedan flera tillfällen att göra mål, men utan att kunna utnyttja dem. ”Matchen slutar sålunda med en seger, om det nu skall kallas så, för Djurgården med ett mål mot noll.”

Nåväl, Djurgården ansågs i Sleipners medlemstidning att vara det lag som låg på mest, dock utan att pressa ”Fiskarn” i målet nämnvärt. Ur ÖD: ”Framför mål voro stockholmarna totalt borta och förmådde icke det ringaste mot de snabba och ettriga Sleipnerspelarna. I Sleipner bör i första hand nämnas backarna, vilkas sparkar voro synnerligen rena men i allmänhet för korta. Och Persson skötte Koralls plats bra. Våra pojkar förlorade, men de föllo med ära och resultatet bär på intet vis ägnat att åstadkomma pessimism i fotbollskretsarna i Norrköping.”

Och vem vet hur det hade slutat om det istället blivit en omspelsmatch på Idrottsparken (liksom i kvartsfinalen mot AIK)...

 I IK Sleipners medlemstidning 1920 kan man läsa om klubbens framfart på fotbollsplanen:

Redan i säsongens början visade laget tendenser att komma i form som aldrig förr. Träningen började skötas mer systematiskt och viljan hos varje man blev starkare på att detta år skall det mesta göras.

En stor del i framgångarna hade klubben särskilt att tacka de båda vännerna William Connelly och Alexander Martin för. Båda nedlade av intresse för klubben ett oegennyttigt och beundransvärt arbete med spelarna.

Det hånades visserligen under våren från ett visst håll att Sleipner skaffat sig ”Engelska tränare” och att det inte skulle medföra något resultat. Men det resultat som uppnåddes var talande och pojkarna i laget erkände gärna nyttan med den behandling som de åtnjutit under sommaren.

Det är emellertid inte endast träning som är enda huvudorsaken till ett lags framgång, utan det är även något som heter kamratanda, ty den måste vara med. Och den finns i IK Sleipner.

Bildgalleri från SM i fotboll 1920 >>

IK Sleipners historikgrupp