I backspegeln: Sleipner-Brentford 1949

BRENTFORDTURNÉN 1949

I helgen startar åter Premier Leauge i England. Vi välkomnar Brentford FC tillbaka i högsta divisionen efter 74 år. Brentford är ett gammalt anrikt lag från västra London som bildades 1889. The Bees, som man kallas, åkte ur högstaligan säsongen 1946/47. Men nu är man, efter seger i kvalfinalen mot Swansea på Wembley i maj, tillbaka och gör sin sjätte säsong på allra högsta nivå i England. Ligan tjuvstartar på fredag kväll den 13 augusti när Brentford tar emot ett annat londonlag (som även de har gästat Sleipner) i premiären hemma på Brentford Community Stadium, nämligen Arsenal FC.

I maj 1949 var det engelska div 2-laget Brentford Football Club från London på besök i Sverige.

Värd och tillika arrangör för deras besök var IK Sleipner med tränaren och f.d. Brentfordspelaren Dai Hopkins och gamle Sleipnerspelaren Axel Corall i spetsen. Just Axel Corall var hemma i Sverige på semester och skötte värdskapet på ett förtjänstfullt sätt och uppvaktades sedermera av Brentford med en bordsklocka som tack för ett gott arbete.

Sleipner hade en förhoppning om att få några kronor över efter turnén, men antalet andra matcher och evenemang samt ett uruselt väder gjorde att publiktillströmningen uteblev och det hela gick jämnt upp.

"Fiskarn" & Co hade dock gärna velat haft lite regn, då man investerat i en försäkring som hade gett 3 000 kronor om det kommit minst 1 mm regn mellan klockan 17-19. Men från de tunga molnen som hängde över Idrottsparken och som fick många åskådare att stanna hemma, föll inte en droppe.

Sportsligt fanns dock inget att anmärka på.

Under turnén spelades 5 matcher och den inleddes den 12 maj med match mot IF Elfsborg i Borås och avslutades på Idrottsparken mot IK Sleipner den 24 maj.

12/5 Brentford FC – IF Elfsborg                          2-2 inför 7 811 personer

16/5 Brentford FC -  Nyköpings AIK                   5-1 inför 3 074 personer

18/5 Brentford FC – Halmstad BK                     2-0 inför 5 776 personer

20/5 Brentford FC – IF Verdandi                        2-0 inför 5 776 personer

24/5 Brentford FC – IK Sleipner                         1-0 inför 3 654 personer

Sleipners gäster -  Brentford FC

Ted Gaskell, målvakt: 30 år kom från Buxton till Brentford. Nu ordinarie målvakt efter att J. Crozier blivit såld för 8 000 pund.

William Gorman, högerback: 38 år, tidigare i Bury tillsammans med nuvarande svenske landslagstränaren George Raynor. Kom till Brentford 1938. 13 ggr landslaget med Irland och representerade Irland mot England, Skottland och Wales 1946-47 och mot Wales 1948. Otroligt snabb trots sina 38 år.

Wall Quinton, vänsterback: 28 år, tidigare Birmingham varifrån han köptes strax innan Sverigeresan för 3 000 pund. En hård och frän typ, kanske i överhand.

Roddy Munroe, back: 26 år, skotte och kom 1946 till Brentford från Glasgow Rangers där han spelat före sin tjänstgöring i engelska flyget. Munroe rekommenderades till laget av kaptenen i Brentford Manley som han träffat i Egypten under kriget

David Nelson, högerhalv: 34 år, tidigare 8 säsonger i Arsenal som inner. Var med i Norrköping 1938 mot Sleipner och gjorde då 3 mål. Kom till Brentford 1948 från Fulham och har inte missat en enda match med laget.

Ron Greenwood, centerhalv: 26 år, spelade redan som junior i Queens Park Rangers innan han blev proffs i Chelsea 1943. Såldes sedan till Bradford 1945, varifrån han kom till Brentford i mars 1949. Är liksom nästan alla engelska centerhalvor juste och spelar hela tiden på bollen. Han är mest känd för sina år som tränare för West Ham United och som Englands förbundskapten i fotboll 1977–1982.

Tom Manley, vänsterhalv: 37 år, en av lagets äldsta spelare och dessutom kapten på skutan. En ovanligt lång spelare och en av de bästa i laget. Spelade som junior i Manchester United och kom till Brentford 1939. Har tidigare gått inner och ytter.

Dennis Rampling, högerytter: 24 år, kom från Fulham till Brentford i maj 1949. Anses som en mycket lovande man. Snabb och god skytt. Transfersumma 3 000 pund.

Jackie Goodwin, högerinner: 26 år, kom från Coventry City 1946 till Birmingham. Därifrån köptes han i maj 1949 för 3 000 pund. En mycket god innerspelare, liten men kvick. Täcker bollen synnerligen väl. Har under turnén överraskat och var i Borås bäste man på plan. En festlig typ med ett stort födelsemärke på kinden och dessutom klädsamma pröjsare på överläppen.

Fred Monk, center: 26 år, 3 säsonger i Guildford City innan han kom till Brentford 1948. Stark, snabb och skjuter bra.

George Paterson, halvback: 32 år, skotte, kom från Dunipace Juniors till Glasgow Celtic varifrån han förvärvades av Brentford i oktober 1948. Internationell med Skottland mot Irland 1939 och mot Irland och Wales 1946. Spelar även inner vilket han gjort med framgång i år under Brentfords turné i Sverige bl a i Nyköping.

Billy Dare, ytter: Han gick med i Brentford 1948. Hans Brentford-debut kom den 12 mars 1949 mot Luton Town. Han gjorde 208 ligamatcher och 222 i alla tävlingar, innan han gick med i West Ham United för £ 5000 1955. 

Viv Woodward, innerforward: Skrev på för Brentford i juli 1948. Började som ordinarie, men tappade sin plats i laget. Han gjorde bara tio matcher och gjorde ett mål. Han misslyckades att komma tillbaka som ordinarie lämnade så småningom Griffin Park i februari 1950

Tony Harper, innerforward: Harper skrev på för Brentford i mars 1948. Harper missade hela säsongen 1949–50 på grund av sjukdom, men kom igen säsongen 1950–51 som en vinghalva och bildade en berömd halvbacklinje med Ron Greenwood och Jimmy Hill. Han lämnade Brentford sommaren 1955 och gjorde 188 matcher och gjorde sju mål på sina sju år med klubben.

Jimmy Anders, vänsterytter: Hade en kort karriär i Brentford och spelade bara 12 matcher och gjorde inga mål.

Malcolm McDonald, tränare: MacDonald flyttade till England för att gå med i First Division-klubben Brentford för en avgift på 1 500 £ i oktober 1946. Manager Harry Curtis spelade honom som en insida framåt, men en trasig käke hämmade hans framsteg och ”bina” förflyttades till andra divisionen i slutet av säsongen 1946–47. Han gjorde 93 framträdanden och gjorde ett mål under sin tid på Griffin Park. MacDonalds tränarkarriär började som fortfarande var en spelare i Brentford och han hade en spelar-tränarroll under säsongen 1948–49. [MacDonald ledde Skottlands landslag på vaktmästarbasis 1966. Han är medlem i Brentford Hall of Fame. 

Albert Henry ”Jackie” Gibbons, manager: Gibbons blev manager för Brentford i februari 1949 och tog över efter Harry Curtis, den mest framgångsrika chefen i klubbens historia] I mars 1949 förde Gibbons före detta Bradford Park Avenue-lagkamrat och framtida England-manager Ron Greenwood till klubben som han stödde som sin son och utsåg honom senare till kapten. I februari 1951 tog Gibbons fotbollsanalytiker Charles Reep till Griffin Park på deltid fram till slutet av säsongen 1950–51. Reep hjälpte till att förbättra lagets mål-till-spel-förhållande, vilket räddade dem från nedflyttning.  Gibbons lyckades i Brentford fram till slutet av säsongen 1951–52 och gjorde tre topp 10 i rad i andra divisionen, men kom i strid med klubbens styrelse under en svår tid ekonomiskt för ”bina”. Gibbons avgick i augusti 1952 och ersattes av hans assistent, Jimmy Bain.

Brentford FC – IF Elfsborg

Matchen spelades den 12 maj på Ryavallen i Borås inför 7 811 åskådare. Det blev en småtrevlig match med två stycken tvåmålsskyttar där Elfsborg tog ledningen redan i den första minuten genom vänsterinnern Rune Rosén. I den 32:e minuten ökade samme man på ledningen till 2-0.

Brentford i andra halvlekens 12:e minut genom centern Fred Monk och kvitteringen kom i den 42:e minuten också det genom Monk.

I Brentfords lag märktes mest högerytter Dennis Rampling  och högerinner Jackie Goodwin samt det starkt spelande försvaret med högerbacken William Gorman som den dominerande.

BRENTFORD FC - IK SLEIPNER

Tyvärr skamligt låg publiksiffra, men dryga 3 000 personer ska ha räckt för att proffsbesöket skulle gå ihop för Sleipner.

"Fiskarn" & Co gick ändå och längtade efter lite regn. Man hade nämligen tagit en försäkring där man skulle fått ut 3 000 kronor om det regnade minst 1 mm mellan klockan 17-19. Men från de tunga molnen som hängde över Idrottsparken hela dagen, och som fick många att dra sig för att gå på matchen, föll det inte en droppe, så den blev ingen ekonomisk ersättning.

Sleipner mönstrade följande lag:

Folke ”Kroppen” Karlsson - Kurt ”Sudden” Nilsson, Lennart ”Plätta” Fyrberg - Göran ”Gökas” Linder, Nils ”Kula” Eriksson, Arne ”Lunkan” Lundqvist - Stig Awerstedt, Olle Hjelm, Karl-Axel ”Lacket” Johansson, Kurt Andersson (lån från Uppsala), Pelle Löfgren.

I första halvlekens 8:e minut ville man ta gift på att Sleipner skulle haft en straff. Gorman lade ett kraftigt krokben på Löfgren, men ”Kopparn” Sjöberg gjorde en av sina semaforviftningar och friade helt. Ett par minuter senare gjorde vy Dare ett konststycke då han från ca 1,25 m håll lyfte bollen rätt över Sleipnermålet.

Matchens enda mål noterades i den 12:e minuten då vi Paterson från ganska långt håll sköt ett vackert, hårt skruvat skott upp i ena hörnet.

Från andra halvleken noterade man bl a det hårda stolpskottet av Karl-Axel ”Lacket” Johansson i 19:e minuten, åtföljt av en lika farlig nick av Olle Hjelm. Brentford borde haft sitt andra mål i 42:a minuten då centern Monk kilade rätt igenom IKS-försvaret, men spelet blåstes av för offside, trots att Monk gjorde hela attacken solokvist och vi inte kunde se att någon medspelare stod straffbart placerad.

Att Sleipner inte var helt borta i konkurrensen om bollen visar matchstatistiken:

Skott på mål: Sleipner 5 och Brentford 4,

Skott utanför mål: Sleipner 12 och Brentford 16.

Sleipner gjorde väl strängt taget oväntat bra ifrån sig. Den här kvällen stals främst av halvbackstrion som var av allra bästa märke. Göran "Gökas" Linder handskades respektlöst med sin inner, Nils ”Kula” Eriksson var nog dominerande i centrum och Arne Lundqvist hade speciellt i första halvlek anlagt rollen av trollgubbe och skämtare. ” Lunkan” lekte försmädligt med proffsen och framstod då som planens bäste spelare.

I de bakre regionerna gjorde Folke "Kroppen" Karlsson en helhjärtad insats i målet. Lennart "Plätta" Fyrberg höll rent och Kurt ”Sudden” Nilsson smälte in bra i den bakre trion.

Kedjan var lite blekare. Yttrarna Stigga Awerstedt och Pelle Löfgren bar upp det hela, innertrion fann aldrig någon melodi, mest beroende på att ”Lacket” Johansson var ganska osynlig förutom det rungande stolpskottet. Han verkade dock trivas att få återgå till anfallet.

Uppsalalånet Kurt Andersson verkade inte nybörjare som högerytter, en ganska pigg och framåt yngling med både teknik och taktisk blick. Tillsammans med Olle Hjelm drog han upp flera goda anfall. Och Pelle Löfgren hade dråpliga dueller med den oerhört flintskallige 38-åringen hb W. Gorman.

Brentford har gått obesegrat genom sin svenska turné. Enstaka spelare gjorde bra insatser mot Sleipner. Kaptenen på vänsterhalv Th Manley var bäste kämpen i försvaret och även Dave Nelson, han som var med i Arsenal mot Sleipner 1938, gjorde en aktningsvärd insats. Men kedjemännen sprang mest omkring som yra höns och visste varken ut eller in när Folke Karlssons mål dök upp i environgerna. Yttrarna var t ex både snabba och tekniska. De sprang för glatta livet och hade bollen klistrad vi fötterna, men när det gällde att göra sig av med det envisa lädret, blev det platt fall. Snabbast var hy Rampling.

Efter matchen sa Brentford att Sleipner var vår farligaste motståndare under turnén och kommer gärna tillbaka igen och möter ett allsvenskt IKS.

Se Bildgalleri om Brentford >>