I backspegeln: IK Sleipner-Ferencváros

IK Sleipner-Ferencváros TC 28 juli 1922

Ferencvárosi Torna Club , känd som Ferencváros, är en ungersk fotbollsklubb grundad 1899 som är baserad i Ferencváros i Budapest. Det är den populäraste klubben i Ungern. Man har fram till idag vunnit inhemska ligan 33 gånger, bl.a. de fyra senaste säsongerna, samt blivit ungerska cupmästare 24 gånger.

Fredag 28 juli 1922 gästade FTC staden Norrköping och Sleipner. Det ungerska laget var i bästa form och visade upp ett spel som ej förut skådats här och vann matchen med 2-1 inför ca 3 000 åskådare.

Det ungerska laget var mycket jämnt och det var en njutning att se det spela. De tog från början publiken med storm genom sitt eleganta spel. Flera gånger smattrade också applåderna för öppen ridå.

Gästerna tog genast initiativet i matchen och efter 15 minuter kunde högerinnern Schwartz göra 1-0 efter att bägge lagen stannat sedan de trodde att det skulle bli en avblåsning för offside. Kvitteringen var även den omdiskuterad, då Helmer ”Valdus” Edlund sköt ett skott som tog i insidan av stolpen och domaren dömde för mål. Mot slutet av halvleken var FTCs vänsterinner med det tungvrickande namnet Zwanowsky framme två gånger utan att få resultat i målprotokollet.

”Kuta” Lindberg inledde andra halvlek med en kanonkula uppåt hörnet, men den långe och långarmade Amsel i ungrarnas mål hann dit och nafsade bort bollen. Efter ett par anfall av Sleipner i början av halvleken tog ungrarna över och pressade hårt. Det resulterade till slut i matchens tredje och sista mål, åter införpassat av Schwartz, genom ett lugnt och sansat skott från nära håll.

Planens ojämförligt bäste man var FTCs rödhårige centerhalv Szabo. Det var säkerligen den yppersta halvback som någonsin spelat på Norrköpings gräsmatta dittills, med ett särdeles gott huvud i alla avseenden. Även halvbacken Blum och backarna gjorde en god match, men ingen av ungrarna var dålig.

I Sleipner gjorde Dahlskog och Jana i målet en god match och Kollberg var bäst av backarna. Korall led av en gammal justering och kunde endast arbeta halvt. Edlund farligast framåt.

FTCs lag: Amsel; Tacaes, Hungler II; Wilhelm I, Szabo, Blum; Heger, Schwartz, Obitz, Zwanowsky, Toth.
Ungrarnas bästa spelare, Pataki, saknades dock.

Sleipners lag: E. Jansson (m.v), Dahlskog (h.b), H. Johansson (v.b), B. Collberg (h.h), Sv. Andersson (c.h), A. Coral (v.h), O. Hagelin (h.y), H. Edlund (h.i), B. Appelskog (c.f), V. Lindberg (v.i), D. Peterson (v.y).

I Sleipners medlemstidning stod senare att läsa om matchen:

”Efter matchen begåvades ungrarna med ett smörgåsbord på Göta Hotell. Att de också satte värde därpå syntes tydligt, liksom att stämningen också steg alltefter som tiden framskred. Klubbsångerna sjöngos på respektive språk och ömsesidiga leven för spelarna utbringades.

Timmarna gingo hastigt och snart var tiden inne för gästernas avresa med tåg till Hälsingborg. Själva voro de ledsna över att uppehållet här inte blev längre. Ett uppriktigt ”Auf Wiedersehen” var det sista som hördes när det långa tåget gled ut från perrongen.”

IK Sleipners Historikgrupp

Läs mer artiklar från IK Sleipners Historikgrupp >>