Sleipner-Arsenal 1939 på Idrottsparken

Den 12 maj 1939 mötte ett förstärkt IK Sleipner Arsenal på Idrottsparken.

Redan 1922 var det engelska proffesionella laget Arsenal på gång att besöka Sverige. Sleipner hade genom Ceve med Göteborgsalliansen träffat en överenskommelse att en match skulle äga rum den 21 maj. Men senare meddelade storlaget att de inte skulle komma på grund av att resan var för lång. Man hoppades dock då att det inte skulle dröja länge innan representanter för världens främsta fotbollsnation skulle komma hit. Det dröjde dock 17 år...

Arsenals första storhetstid var på 1930-talet. Under ledning av legendariska ledare, först Herbert Chapman och sedan George Allison, vann Arsenal säsongen 1937/38 ligan för femte gången på åtta år. Största stjärnan var Ted Drake som bl.a. säsongen 1934/35 vann skytteligan med 42 mål efter att ha gjort fyra mål mot Birmingham, Chelsea, Wolverhampton och Middlesbrough, plus hattrick i ytterligare tre matcher. Den 14 december samma år satte Ted Drake ett rekord som även det står sig än idag för målskyttar engelska högsta divisionen. I bortamatchen mot Aston Villa gjorde han alla sju målen för Arsenal i en match som slutade 7–1.

Arsenal stod nog på höjden av sin förmåga 1939 när andra världskriget satte stopp för ligaspelet i England och nio spelare från Arsenal miste livet i kriget. Laget hade mönstrat sju man i engelska landslaget några år tidigare.

Efter säsongen 1939 drog Gunners till Skandinavien och mötte man olika kombinationer av lag. IK Sleipner mötte Arsenal fredag 12 maj 1939 på Idrottsparken inför 16 939 åskådare. Ett Sleipnerlag som var förstärkt med Harry Nilsson, (Landskrona), Lennart Wigren (IFK), Erik Lundin (Degerfors), Fridolf Martinsson (Örgryte) och Birger ”Bian” Rosengren (IFK). Sleipners representanter i laget var Allan ”Palta” Johansson (mv), Arne “Monka” Linderholm, Sven ”Bubbla” Andersson, Sölve Lundblad, Tore Keller, och Curt Hjelm.

Man fick trots förstärkningarna en lektion hur fotboll ska spelas och även i viss mån hur den inte ska spelas, då de professionella Londongossarna var fulla av småtricks utanför reglerna och även då och då onödigt fräna. Den engelska kedjan, där Ted Drake glänste speciellt, visade stundtals upp ett bländande spel.

En som inte var så imponerad var dock Sleipners lagkapten Tore Keller:

-Jag tyckte inte att engelsmännen visade prov på någon representativ fotboll. Vi skulle ha uppskattat om de arbetat med mindre grova tacklingar, som ju också voro fullständigt onödiga i den här ojämna matchen. Men när domaren lät dem hålla på var det inget att göra för oss. Vad jag såg idag , så är jag övertygad om att England inte har en chans mot Italien i den stundande landskampen.

Sleipners centerhalv och hårding Arne ”Monka” Linderholm tyckte det var en rolig match:

-Det var ena hårda bitar vi fick att bita i. Men jag gillade inte att de tog spelarna före bollen, särskilt gällde detta i höjdspelet. Men det var bara att tacka och ta emot.

Arsenals vänsterback A. Young tyckte att matchen var ”fine and juste”.

-Första halvtiden körde vi i varje fall för full maskin. Hans kollegor Cartwrigt och Sidney tyckte att ”det spelades bra fotboll men att svenskarna inte var tillräckligt snabba på bollen, de väntade för länge istället för att möta den. Annars hade de bra bollkontroll och voro ”good sports”.

Sleipners lagledare Gunnar Olsson ansåg att två av Arsenals mål borde ha ogillats för offside och att domaren var lite för artig mot gästerna…

Sleipnerhövdingen Sven ”Fiskarn” Jonsson var dock mera klarsynt i sin analys:

-Inget att göra åt Arsenal. Dom tränar ju mellan klockan 10-12 varje dag.

Bian Rosengren tyckte inte att det gick så bra:

-Det gick inte så bra för undertecknad , som varit förkyld hela veckan. Det var tredje hårda matchen på några dar för Wigren och mig.

Degerfors Eric Lundin fick det otacksamma uppdraget att ta hand om storstjärnan Ted Drake: 

-Den där Drake var inte lätt att spela mot. Han kom farande från alla möjliga håll. Att bevaka en sådan snabb herre, det hör inte till det roligaste man kan råka ut för.

Slutresultatet skrevs till 8-2 för gästerna, men trots resultatet gjorde det svenska laget en hedersam insats och höll stundtals spelet mycket väl uppe. Lille Curt Hjelm på högerinner var för dagen på ett strålande spelhumör och var utan tvekan kedjans bäste man, vilket poängterades genom att han påpassligt med två jätteskott gjorde Sleipners båda mål.

-Det var två fina fullträffar jag fick, sa Hjelm om målen. -Vid första målet vrickade jag bollen över fötterna på vb. och sköt i samma moment med den andra foten. Det andra var ett kanonskott på halvvolley rätt upp i högra klykan. Det var nog det bästa skott jag fått iväg i mina dar, och ingen målvakt i världen hade tagit bollen. Det fick t.o.m. Arsenals chanslöse målvakt George Marks att applådera och springa ut och gratulera den lille svensken till det vackra målet.

Målen: 1-0 (2) Curt Hjelm, 1-1 (12) Reg Lewis, 1-2 (18) Ted Drake, 1-3 (20) Ted Drake, 1-4  David Nelson, 1-5 Leslie Compton (straff), 1-6 (48) Reg Lewis, 2-6 (49) Curt Hjelm, 2-7 (74) David Nelson, 2-8 (78) David Nelson.

Arsenal ställde upp med följande lag:

George Marks (mv), Sidney Cartwright, Norman Sidey, Ernie Collet, Leslie Compton, Gordon Bremner, David Nelson, Reg Lewis, Ted Drake, George Drury och Albert Young.

IK Sleipners historikgrupp