I backspegeln: 100 år sedan andra raka SM-finalen

För 100 år sedan, den 16 oktober 1921, var IK Sleipner för andra året i rad i SM-final i fotboll. Man hade säsongen 1920/21 vunnit Mellansvenska Serien II B, vilket medförde att man kom upp i Svenska Serien Div. I Östra. Svenska Mästerskapet avgjordes däremot fram till 1924 i cup-form.

I första omgången av SM besegrades Landskrona BoIS med 6-1. Matchen spelades på Idrottsparken i Norrköping. ”Sleipners forwards, med Appelskog som överlägsen ledare, spelade i glänsande stil matchen igenom och överflyglade stundtals fullständigt det inte alltför starka skånska försvaret. Nye halvbacken Herbert Pettersson duktig och energisk. Domaren svag.”  Målskyttar var Bertil Appelskog 2, Helmer Edlund 2, David Pettersson och Vigor ”Kuta” Lindberg.

I andra omgången besegrades IFK Uddevalla med 2-1, även detta på hemmaplan. ”Halvbackarna, med den energiske Herbert Johansson som ledande kraft, vunno segern åt Sleipner”. Enligt Svenska Dagbladet hade Sleipner tidsmarginalerna på rätt sida, då ”Kuta” Lindberg gjorde 1-0 två sekunder före halvtid”. Uddevalla utjämnade direkt i andra halvlek men ”Bebbe” Appelskog räddade matchen åt Sleipner genom att några sekunder före full tid skjuta ett vackert skott, omöjligt för målvakten att taga.” Enligt  Norrköpings tidningar ”gjorde han en glädjepiruett och publiken blev stormande förtjust och kunde gå till middagen med lättat hjärta och trevligt humör”.

I semifinalerna överraskade både Sleipner och kommande finalmotståndarna IFK Eskilstuna genom att besegra de tippade finallagen Örgryte IS och Hälsingborgs IF med samma resultat. Sleipner mötte Örgryte inför ca 4 000 fotbollsentusiaster på Valhalla i Göteborg. Göteborgslaget hade bl.a. slagit IFK Göteborg och fjolårsmästarna Djurgårdens IF på sin väg fram till semifinalen. Men där tog det stopp när Sleipner vann med 2-1.

Sleipners vänsterytter David Pettersson gav östgötarna ledningen tidigt i matchen innan Örgryte kvitterade efter 20 minuters spel. Efter åtta minuters spel i andra halvlek ”slängde Sleipners högerytter in en grann centring till Appelskog som sköt direkt, men Zander i Örgrytes mål fick inte rätta greppet på den snurrande kulan utan tappade den framför fötterna på den tillstormande David Pettersson som hårt sköt i nättaket”. ”I det vinnande laget framstod ingen spelare särskilt men laget verkade överraskande homogent. Varje man arbetade med okuvlig energi och varje chans utnyttjades, därför segern!”.

Då detta utspelade sig innan varken radio eller TV fanns till hands fick man i Norrköping följa med på annat sätt. ”Utanför Östergötlands Dagblads depeschfönster bidade en stor människoskara”.” När slutresultatet tillkännagavs utanför kafé Framtiden höjde de utanför kaféet samlade fotbollsentusiasterna jublande hurrarop och hattarna flögo i luften”.

Med samma resultat, 2-1, besegrade Eskilstunakamraterna Hälsingborg. För första gången var inte någon av storstäderna Stockholm och Göteborg representerade i SM-final, vilket visade ”landsortslagens kolossala uppryckning de senaste åren, vilket nu sent omsider krönts med framgång”,

Finalen utspelades på Stadion i Stockholm 16 oktober inför nästan 12 000 åskådare. IFK Eskilstuna dominerade första halvleken men inget av lagen lyckades få in bollen i mål. I andra halvlek var det Sleipner som var mer framträdande och satte en fruktansvärd press, men oförmågan att skjuta räddade från målpåhälsningar i Eskilstunas mål. Sleipners forwards med Appelskog som förste virtuos, visade ett spel, som tillvann sig beundran. Appelskog levererade flera granna skott utan resultat. Det var sedan på en frispark som Sleipner till slut spräckte målnollan. Sleipners högerhalv Bertil Kollberg slog i närheten av mittlinjen en frispark i en farlig båge, förbi den solbländade Eskilstunamålvakten Julius Hjulin rakt in i mål.

Sleipner uppmuntrades av framgången och anföll gång på gång mot Eskilstunas mål, men de blåklädda försvararna redde ut situationerna. Ett hårt skott i tvärribban var en av följderna. Men istället kunde sörmlänningarna kvittera med 10 minuter kvar av matchen genom Gösta Pettersson efter en hörna. Och med bara 5 minuter kvar av matchen lyckades Eskilstunas högerytter Henning ”Tippo” Olsson placera in bollen till ett segermål. Ett mål som man från Sleipners håll ville ha underkänt efter ett ”ojust tricks som Bertil Karlsson utförde och varpå Eskilstuna fick sitt vinstmål”. Där begick domare Ruben Gelbord enligt östgötarna ”ovillkorligen en faute”.

”Båda lagen spelade mycket god fotboll. Sleipner glänste med övertag och vackra broderingar. Eskilstunas styrka var deras förmåga att i rivande fart skapa måltillfällen samt därpå genomföra dem till slutet. Sleipners forwards spelade mycket vackert men flöto icke fram i tillräckligt raskt tempo. Appelskog i Sleipner och Stenborg i Eskilstuna voro publikens favoriter.

Eskilstuna stod därmed som Svenska Mästare 1921. Ett SM-guld som fortfarande är klubbens hittills enda. IK Sleipner fick som bekant vänta ytterligare 17 år för sitt hittills enda guld.

Saxat ur Svenska Dagbladet efter 1921 års SM-final: 

”Årets mästerskap gick nu till Eskilstuna genom en seger, som säkerligen ingen missunnar det sympatiska laget. Ingen hade dock förvånats över om Sleipner segrat genom sitt första mål och oavgjort hade måhända varit mest rättvist. Men hur många gånger är resultatet ett adekvat uttryck för spelet?”

Dagens Nyheters sportredaktör Mr J. skrev bl.a. följande efter matchen:

”Summa: Sleipner spelade ojämförligt bättre fotboll på planen, men Eskilstuna, med ett avgjort starkare backpar, ställde till spetsigare situationer framför mål”. Låt gå för 2-1” --- ”Man kan åtaga sig att avgöra om Eskilstunas seger var fullt rättvis. Sleipner s p e l a d e mera hela matchen igenom och pressade första delen av andra halvlek mera än Eskilstuna sammanlagt gjorde under hela matchen, trots dess absolut överlägsna första halvtid; men det är fråga om ifall Appelskogs tre långa och tilljublade, men omotiverade skott och slumpartade framgångsrika frispark, Sleipners mål, plus ett par fall av den vanliga s.k. oturen, kunna uppväga Eskilstunas målchanser, oräknat de båda målen”.

Till sist ett utdrag ur Sleipners medlemstidning 1921 där signaturen P.*. delar med sig av när han blev fotbollsintresserad och en sann Sleipnervän:

”I oktober 1921 hade jag fått en biljett till finalen mellan Sleipner och Eskilstuna. Vi sutto på Norrköpingssektionen och plötsligt hörde vi på oförfalskad ”norrköpingske”:

Kan du tänke dig, att Back-Pelle tog fritt från klocka itt å va oppe på Idrottsparken å tränte!

När Sleipner sedan gjorde första målet, så hörde jag för första gången segerjublet. Det lät någonting mitt emellan en smärtfri tandutdragning och en ångvissla som gått i baklås. Och själv tjöt jag som en apekatt, som fastnat med svansen i en svängdörr.”

Se bildgalleri/tidningsurklipp från SM 1921 >>