I backspegeln: Kurt Axelsson - "Roi de Bruges"

Kurt Axelsson

Idag den 15 december är det 40 år sedan Kurt Axelsson tragiskt omkom i en bilolycka i Belgien endast 43 år gammal.

Vem var då denne Kurt Axelsson kanske många frågar sig? Jo, han spelade fotboll i IK Sleipner 1961-1963 innan han gick till GAIS. Där blev han omskolad till libero och gjorde landslagsdebut 1966. En av hans första landskamper var mot Brasilien och då ställdes han som mittback öga mot öga mot självaste Pelé och fick betyget ”bäste svenske försvararen” i matchen. Och senare samma år mötte han Eusebio när Sverige slog Portugal med 2-1.

1967 blev Kurt proffs i belgiska Club Brugge KV och 1970 representerade han Sverige i VM i Mexico.

Men vi tar det från början. Kurt Axelssons fotbollssaga för tankarna till Rekordmagasinet. På bara sju år gick han från att vara utslängd på vänsterkanten i division 4, ”där han gjorde minst skada” till att vara given i svenska landslaget.

Kurt, född 1941, började sin karriär i värmländska klubben Rännbergs IK. Där var han ”en i mängden” i laget som spelade i division 6 och 7. Han gick vidare till IFK Sunne som spelade i division 4, men hade svårt att ta en ordinarie plats som vänsterytter.

Trots det sökte han sig 1961 till Norrköping, men när IFK visade ointresse för hans tjänster så blev det istället spel med IK Sleipner i division 3 och 2. Det blev tre säsonger med 45 matcher och 9 mål i den randiga tröjan, oftast som vänsterinner.

I Sleipners jubileumsbok kan man läsa om nyförvärvet 1961:

”Vem kunde drömma om att det var ett blivande proffs som spelade i Sleipners blåvitrandiga tröja när Kurt Axelsson dök upp. Hade man sagt det högt hade man nog betraktas som inte speciellt fotbollskunnig. Han försökte med brassesparkar, landade illa och bars ut på bår. Men Kurt ville bli något och visade att man med järnvilja och hård träning kunde man komma långt”.

Hård träning var också något Kurt själv vurmade för. Ett råd han gav till pojkar som siktade på att bli storspelare var ”Träning och åter träning. Allt annat får komma i andra hand”.

1963 lämnade Kurt Sleipner, blev sjöman och ”gick på sjön” i ett år. Sedan hamnade han i Göteborg när han så småningom gick iland. Så 1964 blev hans nästa klubb Gais. Enligt rykten värvade de honom för 62 kronor, kostnaden för en nota från krogen Henriksberg och en rock. I göteborgsklubben tog sedan karriären så småningom fart på riktigt. Efter viss tvekan accepterade han efter ett tag att omskolas till mittback och libero och gjorde då genast succé.

Till en början tycktes hans spelstil vara en kombination av kantighet och otekniskhet, men fram växte succesivt en briljant spelare av ren världsklass. Trots sin, för en mittback, relativa kortväxthet – 178 cm – så kunde han genom sin spänst och framväxande tekniska briljans dominera straffområdet.

"Åby" Ericson ansåg dock att Kurt var en "spelförstörare" då han 1964 punktmarkerade Harry Bild så till den milda grad att Norrköpings spelsystem totalhavererade. Det var kanske Kurts hämnd på IFK för att visa vad de hade gått miste om.

1965 inbjöds Kurt, Roger Magnusson och Roland "Rimbo" Lundblad till en träningssejour hos CR Flamengo i Brasilien. Kanske imponerades de av Kurts förkärlek för att, genom bicykletas, rensa i straffområdet – något som han däremot starkt kritiserades för på hemmaplan. Han fick ett kontraktsförslag av den brasilianska storklubben som han dock tackade nej till.

Att han fick kritik för sin spelstil tog han dock med ro. Gunnar Nordahl menade efter en match mot IFK Norrköping att ”han sparkar snart in i det egna målet”. Men Kurt Axelsson ansåg själv inte att hans bakåtsparkar var farliga för egna målvakten. ”Jag gör aldrig en bakåtspark i annat fall än när jag vet att det är riskfritt”.

Även förbundskapten Orvar Bergmark fick upp ögonen för den forne värmlänningen och debuten i landslaget skedde med ett inhopp i en träningslandskamp mot Östtyskland 1966. Det blev så småningom 30 landskamper, de flesta som mittbackspar tillsammans med Björn Nordqvist. Vid VM-slutspelet 1970 imponerade han stort och man menade att om Sverige hade tagit sig vidare från gruppspelet så hade Axelsson kommit med i världslaget.

Orvar Bergmarks omdöme om mittbacken var: ”Han är försvarets store artist. En ovanlig spelare som vågar göra farliga saker inom straffområdet – men praktiskt taget aldrig misslyckas. En stor spelare av europeisk toppklass”.

1967 blev han proffs i Belgien och Club Brugge KV, där han snart kom att gå under epitetet ”Roi de Bruges” - "Kungen av Brugge". Han blev under sina sex säsonger där belgisk mästare 1972/73 samt cupmästare 1968 och 1970. Dessutom kom Club Brugge KV tvåa i ligan fyra gånger.

1973 gick karriären vidare till AS Oostende i den belgiska andradivisionen, där han verkade som spelande tränare under tre säsonger. Redan första säsongen var han delaktig i att föra upp laget till förstadivisionen. Ett hjärtfel gjorde dock att han så småningom tvingades avbryta sin spelarkarriär för att endast ägna sig åt tränarsysslan.

15 december 1984, endast 43 år gammal, rycktes Kurt Axelsson alldeles för tidigt bort då han omkom i en trafikolycka.

Kuriosa om Kurt Axelsson:

I sin ungdom åkte Kurt skidor och tillhörde som junior i Värmlandseliten på skidor.

Det flamländska modelejonet med sitt närmast franska utseende och elegans och med den, likt "Nisse" Liedholm, aristokratiske framtoningen blev både världsvan och elegant, såväl på som vid sidan av plan. Under Kurts tid i landslaget var det vit skjorta, slips med nål och kostym med vit näsduk i bröstfickan som gällde vid sidan av planen. Inte en jeansbyxa så långt ögat kunde nå.

2015 valdes Kurt Axelsson in i SFS "Hall of Fame", 13:e selektionen som nummer 52.

Motivering:

”På bara några år gjorde Kurt en remarkabel klassresa: Från ”en i mängden”, med en till synes oteknisk kantighet, placerades han där han gjorde "minst skada" i ett division sju-lag i den värmländska urskogen - till ett, även på plan, elegant och aristokratiskt modelejon som runt 1970 höll absolut världsklass. Med en underbar teknik gav han brassesparken ett svenskt ansikte”

Axelsson kom genom befriande rensningar i eget straffområde medelst bicykletas att ge "brassesparken ett svenskt ansikte", men tvingades att avbryta sin spelarkarriär på grund av ett sent påfunnet hjärtfel och han blev i stället tränare. År 1984 avled han i en trafikolycka i Belgien, 43 år gammal.

Kurt Axelsson ligger begravd på den kommunala kyrkogården i Sint-Andries i Brygge, inte långt ifrån Club Brugges stadion - Jan Breydel-stadion.

IK Sleipners Historikgrupp